Ett liv som en annan - eller inte?

Det är nästan läskigt. När jag ser Temperence Brennan (i tv-serien Bones) då känner jag igen mig. Efter en liten stund ser jag mig själv stå där. Hålla i det där benet,tänka efter... Men sen efteråt, efter ett par minuter då tänker jag efter och kommer fram till att vi är inte alls lika. Jag vet inte varför, men jag är så "känslolös" som hon är. Hon är jag och jag är hon. Jag är lika saklig som hon är. Dock säger jag inte "I don't know what that means" efter varenda liknelse med den moderna världen. Eller jo, det gör jag visst. Slanguttryck och liknande gör mig till ett enda stort frågetecken. Det jag kan, det är sådan där så kallad "onödig fakta" sånt som inte tillför min bekantskapskrets någonting, förutom krokiga ryggar efter att ha sett ut som frågetecken hela tiden de är i min närvaro. Jag känner mig som henne, jag är henne. Vi har inget gemensamt, egentligen. Men ändå. Ändå så känns det likadant gång efter gång efter gång jag ser Bones. Jag vet inte varför men något är det. Och jag tänker ta reda på det. Om jag så ska bli antropolog som studerar skelett på Jeffersonian Institute i USA.

Jag vill veta, jag vill förstå, jag vill lära känna mig själv.
Och närmare det lär jag inte komma än vad jag gör när jag ser dessa avsnitt.
Vet ej varför, vet ej när, vet ej hur.
Men jag vet en sak.
Jag ska klara det.