Genuspsykologi eller skit?

Efter att ha läst metros artikel om att fler föräldrar tycker att det är ok med piratflickor än prinsesspojkar och sedan läst kommentarerna till artikeln måste jag bara få avreagera mig lite grann.

Ni där ute, som tycker att detta med genuspsykologi och psykologi och hela paketet är bluff, båg och värdelöst. Tycker ni att det är rätt att Arvid retas för att han gillar rosa? Eller för att han gillar hästar? Är det rätt att Emma blir utfryst för att hon gillar snabba bilar och att jaga? Är det rätt, det frågar jag er, som tycker att detta är dumt emd genuspsykologi.

För hade det varit tvärtom, med Emma som gillade rosa och hästar och Arvid som gillade snabba bilar och att jaga, så hade problemet med mobbning och utfrysning antagligen aldrig uppstått. Jag skriver antagligen för att jag vet att fallen finns, men de är färre än om det hade varitså som jag skrev först.

Varför är det så? Och vad ska göras åt det? För jag tror att vi alla kan enas om att ingen ska bli mobbad, oavsett kön och oavsett intresse. Jag tycker att det är helt rätt att man försöker hitta roten till detta. Om det nu finns någon rot, det vet man ju inte, inte helt vetenskapligt till hundratio procent. Men det är svårt att avsäga sig vetskapen om att föräldrar uppfostrar barnen olika beroende på kön. Detta gäller såklart inte alla föräldrar. ALLA undersökningar bygger på att majoriteten av de undersökta har ett visst resultat och när majoriteten är nästan alla av de undersökta så brukar man skriva att"det är så här det är" och hoppas på att folk är intilligenta nog att inse att det kanske inte alltid gäller dom.

Så med andra ord, om förädrar (alla, oavsett uppfostringsmetod) tog denna undersökning till sig, och funderar en gång till varför de köpte den rosa draken istället för den blå draken till sin dotter, så kanske "prinsesspojken" Arvid kan få vara en i gänget som alla andra. Och Emmas kompisar kanske vågar prova på att åka i 170 km i timmen. Tänk vad underbart det skulle vara för Emma och Arvid. Och sen när de blir vuxna så minns dom att det var viktigt om man hade rosa eller blått, om man var pirat eller prinsessa. Men att det inte berodde på könet utan på personligheten.