Att babbla på utan att säga något som någon förstår kan vara viktigt.

Jag väntar. tänker. funderar. Hur ser mitt liv ut om en massa år? Kommer jag också få mina bilder publicerade i världens största fototidning? Kommer jag också vara typ bästa säljaren på ett ställe i Berlin? Kommer jag också jobba på ett ställe där man får göra omslag o affisher och sådär till mina favoritfilmer? Fråga ett och två känns smått overkliga, men med tanke på att jag känner en person som har situation 3, så är det kanske inte helt omöjligt. Äh, vafan, man får väl se vad framtiden för med sig... Jag planerar opch planerar men det går ändå int så bra. Man får väl se om man lever och gör man det får man väl se vad man gör. Men jag tänker jobba mot mitt mål. Mina Mål. Fotograf. Tolk. Reklam. Nånstans ska jag väl lyckas då in en fot. Om inte annat får jag väl se till att bli lycklig ändå.

Idag åker jag hemåt i alla fall. Sen blir det photoshop. Igår blev en fjäril kär i mig, eller det kanske vad min tröja. Panik fick jag i alla fall trots att det var en riktigt söt en. Dock så fick jag panbik när gräshoppan var femtio gånger större än vad jag trodde den skulle vara. Tur att det var fjärilen och inte den som blev kär i tröjan i alla fall. Man kanske skulle flytta hit? Jag gillar stockholm. Särskilt det faktum att man kan ta sig vart man vill i princip och att det ligger sisdär ganska mitt i sverige. Nästa köpesobjekt kanske borde bli stockholmslägenhet och inte ett nytt fett objektiv? Overkligt för mig, men inte för dom.