Poesi om tystnad

Det var det det. Nu behöver man inte fundera längre och inte tänka heller. Nu vet man ju med all säkerhet hur det är. Jobbigast är att se de andras tårar. Jag har ju varit inställd på detta till hundra procent i en månad, ganska exakt. Ni som läser bloggen och vet vad/vem jag pratar om kan ju vidarebefordra detta till andra som ni anser behöva veta det.

Imorse halv sex satt jag och skrev poesi om tystnad. Fast jag inte visste något då. Nu vet jag och tystnaden saknas ty det var en skön tystnad. Sekundens tystnad är just nu bara enformig och mollklingande.