Avslut

Så var ännu ett kapitel fulländad. Livet går sin gilla gång, och den gången ligger inte rak och snäll som ett järnvägsspår, det är då något som är säkert. Taggiga rosenbuskar har inte heller så mycket att säga till om utan istället är det stora tår-tsunamis som rör runt här i livet. Men faktum är att livet innehåller soliga öknar också. Men mitt liv just nu innehåller mest försvirring. Förvirring över att jag vet vad jag vill, trots den situation jag befinner mig i just nu. Ty allting har ett slut, men sluten behöver inte vara definitiva.

Efter de flesta kapitel kommer ju trots allt ett till.

Ett kapitel som är lite som det andra men ganska olika ändå.