Trevlig Lucia, mot alla odds.

Häromdan frågade Niklas mig om jag verkligen trodde, till 100 %, att allt akulle gå här, att det verkligen skulle bli bra. Jag svarade ja eftersom jag hoppades det, emn jag trodde inte det.AV någon anledning så ställde min kropp in sig på att vara snäll, trevig, icke-skrikande, nyttig och motionerande. Allt det som jag inte varit på två månader. Ett under att Niklas faktiskt bor här med mig nu, så hemsk har jag varit. Nu svarar jag ja för att jag tror på det

Jag skäms för att säga det men jag måste ha det nerskrivet för att jag ska förstå, förstå hur jag tänker, känner och skruvar på mig just nu. Jag vill bara säga förlåt för allt dumt jag gjort mot alla, men jag vill även tacka för alla chanser jag har fått. Nu tänker jag ta vara på dom, eller rättare sagt så vill jag verkligen ta vara på dom.

Jag tänker inte lova någonting till någon eftersom jag varken vill se dom eller mig beviken. Men jag tänker säga att jag verkligen vill att saker och ting ska utvecklas åt det hållet det gör nu. För nu går det bra.

Trevlig Lucia alla läsare!