Om att skriva lagom och bekräftelsen

Jag försöker skriva ofta och mycket. Fast lagom mycket. För att ni ska orka läsa men ändå känna att det är lönt att läsa. Jag kollar på siffrorna i kanten på bloggen, "hur många inlägg skrev jag förra månaden?". Jag inser att det är dumt att göra så. Men ändå, jag gör det. Jag sitter och funderar på vad som ska ge mig fler läsare. Vadå, om jag inte skriver för min egen skull? Jo, det gör jag, till hundra procent. Men inte bara för att jag ska ha minnen av vad som hänt. Inte bara för att jag ska slippa ha en almanacka att skriva upp saker i. Utan också för att få bekräftelse. Bekräftelse genom era kommentarer, genom besöksstatistiken.

Är inte alla så? Hur blyga och tillbakadragna vissa än är, så vill de ha bekräftelse på något sätt. Vill känna att de också finns och gör något trevligt för någon annan. Jag tror alla är så mer eller mindre. Jag vill vara som Anna, Nevnarien eller Blondinbella. Att en stor del av Sverige vet vem jag är. Inte nödvändigtvis genom bloggen utan för min fotografering också. Men sen vet jag att det finns de som är överlyckliga för att få uppmärksamhet från en kompis också.

Men egentligen så skulle inlägget inte ens handla om detta. Utan om något annat. Kanske hur jag utvecklat mitt sätt att skriva. Fast det kommer jag inte ihåg hur jag skulle skriva nu så det får bli en annan gång. Och förresten, om det är något speciellt som gör att ni återvänder hit så skriv en kommentar!