Vill bara glömma min existens

Jag sitter här med ett kvadratdecimeterstort myggbett på varje höft, urinvägsinfektion och förmodad feber. Tyck synd om mig, snälla. Av tabletterna blir jag bara tröttare så de vill jag inte ta och allt känns bara skit just nu. Hade jag varit hemma hade jag tagit ett varmt bad och sen läst nån trevlig bok. Eller nåt. Mittemellan alla femhundratjugosju toabesöken som görs.

Helst av allt vill jag bara glömma att min kropp existerar men så funkar det ju inte. Jag vill glömma alla myggbett, jag vill glömma att jag är pissnödig fast jag nyss kom ut från toan. Jag vill glömma att jag är så trött att jag håller på att somna under tiden jag skriver. Jag vill glömma allt detta men det går inte. Det går inte. Funkar inte så säger den logiska sidan av mig. Jag vill bara glömma min existens just nu. Tyck synd om mig, tack.