Måste förstå.

Hur gärna jag än vill att det ska vara så så kommer jag glömmas bort. Glömmas bort likt en kattleksak som rullat in under soffan. Jättekul under lekens gång men när man inte längre kan se den eller leka med den, bara veta att den finns där, då är den tråkig och då kommer den - sakta men säkert - glömmas bort.

Jag känner inte att jag har något val i att flytta hit eller stanna kvar där. Jag känenr verkligen inte det. För alla dom som får mig att må bra, de pluggar hela dagarna och eftersom jag inte kommer att plugga med dom, så kommer jag aldrig att få träffa dom. Och då kan jag lika gärna vara här nere och sitta vid ett dumt schackbord och försöka få Stina att förstå att man måste ha huvudet på skaft och inte tappa det som nån gammal dum yxa...

Jag kommer i alla fall inte glömma er. Och särskilt inte dig Niklas. Du kommer alltid finnas i mina tankar. Kanske mer och mer sällan, men en sak är säker. Jag kommer aldrig glömma dig.